17,5 h
Om 17,5 timme lyfter mitt plan (om allt går som det ska) från Arlanda. Det känns lite som om jag ska på 2 veckors semester (i alla fall om man ser till packningen), men istället har jag ca 7 och en halv månad i nytt, annorlunda, farligt, lite läskigt, till stor del turistexploaterat, land som jag aldrig besökt innan framför mig.
Och just nu tänker jag bara att det kommer att gå såå fort.
Jag kommer inte hinna sakna något eller någon ett smack.
Men om så skulle vara fallet kan jag ju alltid mejla. Skype ligger och väntar. Sverige är bara ett gratissamtal bort. Praise technology.
Har jag glömt något? Förmodligen.
Nu: slut check
Imorgon: äventyr
Känns dock otroligt tryggt att hela rean vilar i Guds hand, att det är Han som sänder mig och att jag får följa Honom.
Lycklig den som fruktar Herren och vandrar på hans vägar
Ps 128:1
Just nu känns det piss att du åker. Jag vill bara skrika högt och få dig att stanna, samtidigt som jag inte vill något hellre än att du ska få åka dit och få uppleva allt fantastiskt som du kommer få vara med om. Det finns en hel del skvaller på lager till dig, men låter det bli lite till så skickar jag ett långt mail till dig nån dag :)
Du är älskad!
