Perfekta motsatser

Nu är vi tillbaka i storstan som sagt. Trots att avgaserna är många fler här så är Chiang Mai vårt lilla lufthål, stället att samla vissa krafter som töms rätt fort uppe i bergen... I Mae Sariang är tempot och dagslunket behagligare. Man tar det lugnt helt enkelt! Men man är ganska uttittad och "allmän egendom". De flesta vitingar som kommer dit stannar kanske en natt innan de beger sig iväg på trekking i bergen eller likande. Under våra första dagar såg jag en ljus person till, och han verkar ha bott här i typ 40 år eller något. Att vara ensam vit innebär att man får mycket uppmärksamhet. Bilar tutar när de kör förbi, folk vinkar, ropar efter en... De stannar utanför vårt hus, pekar och ropar. Frågar. När man sitter och äter lunch på någon ”raan aahaan” (restaurang – billigare än att laga hemma) kan helt plötsligt någon stanna vid ens bord och stirra en stund. Men ler man mot någon får man ett tregånger så stort leende tillbaka. Folk är vänliga, hjälpsamma och nyfikna. Men man är så ovan vid att sticka ut och jag har inte vant mig alls.

 

Chiang Mai är fullt av folk från världens alla håll, mycket back packers och folk som arbetar här, turistsäsongen har inte någon peak just nu, så det är rätt lugnt. Det är skönt att smälta in mer, och thailändarna blir alltid lite extra glada när de upptäcker att man kan thai. I Mae Sariang pratar man ingen engelska, så där får man ingen credit för att man kan thai, det är ett måste.

 

Thailand är verkligen en krock mellan öst och väst, gammalt och nytt, lyx och fattigdom. I byarna kar man knappt rent vatten eller el, i städerna trängs enorma shoppingkomplex som är amerikanska versioner av typ Allum: enorma ytor av butiker, biografer och restauranger (jag gick vilse en gång, vilse som i att helt tappa uppfattning om plats och rum)

På marknaderna säljer man allt från kopierade märkesväskor till mat och hantverk. Hela tiden ser man saker som är nya och annorlunda jämte välbekanta ting. Vill du ha en kokosnöt med ett sugrör i eller en cola till maten? Åka på enorma motorvägar eller i lervällingar i bergen? Köpa mat på 7 eleven eller från en gryta på gatan?

 

Vi har fått förfrågan om vi skulle vilja stanna lite längre i Thailand än vad som var tänkt. Vet inte om det blir så eller inte, men vi tackade ja, såklart. Sen får vi se. Men be gärna för att vi får stanna!

 

Nu ÖSER regnet ner efter att dagen hittills varit stekhet. Det är inte bara standarden som skiftar i det här landet...

 

God bless,

 

Hanna


Kommentarer
Postat av: Sara Anderson

Otroligt intressant att lasa om vad du upplever! Fascinerande och skrammande att standarden kan skilja grovt i ett och samma land. Hur lange planerar du att forlanga om det blir sa? PUSS & KRAM

2009-10-21 @ 15:37:42
URL: http://saralinneaanderson.blogspot.com
Postat av: Manda och Ellabellan

snuttunge! hur länge ska du stanna då? kom hem innan simon o ella gifter sig iaf.. ja kommer komma hem från mitt strandhus på paradisön i down under sådär 2 v varje augusti så då får du allt ta o pallra dig hem från thaimaten. vi längtar efter dig

2009-10-26 @ 19:07:34
Postat av: Hanna

haha, det blir max några veckor, om ens det. vi ska få vara med på en ungdomssamling med ungdomar från hela thailand, som självklart börjar dagen efter vi skulle åkt hem och håller på ett par dagen. Så ingen major change! så ellen, när är bröllopet? spara en plats åt mig i kyrkan, OK?

2009-10-28 @ 05:35:15
Postat av: Ellen

Det ska bli, du får sitta långt fram, typ hedersplatsen förutom familj och sånt.. Du och mandan.

PoK

2009-10-29 @ 17:23:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0