thaihanna

Äntligen börjar det bli såpass kallt även om dagarna att jeansen har fått åka på. Kan inte riktigt beskriva känslan, lite som en återfödelse. Helt plötsligt såg jag mina ben som tidigare gömts i luftiga bomullsbyxor och kjolar, och jag kände mig som Sverige-Hanna för en stund. Vi har fått vinter, och fort gick det. Varje dag cyklar vi till hostelet klockan 5 på eftermiddagen. Tidigare resulterade den 300 m långa cykelvägen i svettningar värda en mycket större ansträngningar, och middagen i matsalen var som att äta i något bastuliknande. Numera är koftan på redan innan jag sätter mig på cykeln och när vi äter är temperaturen endast behaglig. När klockan närmar sig halv tio sitter alla och huttrar när de läser sina (berg) av läxor. Nymodigheter som element och isolering finns inte, kanske för att det är ”kallt” ca 2-3 månader om året. Nu är det lördag, jag sitter iklädd jeans, raggsockar, tröja och kofta. Thailand är solbad, stränder och värme? På en vecka har det blivit riktigt kallt, och det enda som stämmer in med paradisbilden är solen som skiner. Men som sagt. Jag gillar mina jeans.

Vår vardag här är kanske inte den mest spännande och ombytliga. Jag går upp runt 8, duschar och äter frukost. Sedan läser jag kanske ur en bok, ett par kapitel ur bibeln,  innan man ger sig ut på något ärende. Man planerar lektioner, äter lite, läser lite till, hittar något att plocka med. Åker till elevhemmet. Dagarna är ganska lika, till det yttre.

Hemma är jag van vid att det händer fyrtioelva saker på samma gång. Först trodde jag att jag skulle bli tokig av att ingenting var uppstyrt under dagarna, men det är helt okej. När man befinner sig i en ny kultur, allt är annorlunda än hemma och man inte har full koll på allt som händer runtomkring en eller, för den delen, inuti en, är det skönt att ha några fasta punkter att hänga upp varje dag på. Jag har en anledning att gå upp, gå ut, förbereda. Att skapa en vardag mitt i allt det okända är en utmaning i sig och jag känner hur jag lär mig mycket om mig själv samtidigt som jag upptäcker nya saker. Men det är inte dåligt egentligen, att leva lugnt samtidigt som varje dag är ett äventyr med nya upptäckter!

Nu har vi börjat öva in julspelet som skall uppföras om tre veckor, det kommer att bli så bra! Rollerna är fördelade, sångerna framröstade... det ska bli jätteroligt. Eleverna är inte alls rädda för att bjuda på sig själva och inte jag och Andrea heller. Andrea är outstanding på musik så hon fixar sången, och jag drar lite i danser (för det är ju jag bara så grym på) och tillsammans ser vi till att skådespelet kommer i hamn.

Imorgon är det första advent, vi (Andrea) har fixat en ljusstake och det kommer bli alla tiders. Vi bjuder in bananmannen på adventsfika (en besökare som tog sig över muren och taggtråden till vår trädgård för att kunna spana in oss lite bättre. Han insåg nog att vi inte uppskattade det när polisen kom) och äter lite av julgodiset som blev över när eleverna var med och gjorde förra veckan. Strålande!