En välsignad, annorlunda, jul
Hur känns det egentligen att fira jul i ett annat land, i en främmande kultur och dessutom långt bort från nära och kära? Det känns speciellt, absolut. Tomt, lite grann. Konstigt – japp! Men är det dåligt? Nej, faktiskt inte.
Jul är ju verkligen ett tillfälle att umgås med släkt och vänner, julmat, glögg och julgodis sprider julstämning, mörkret och kylan gör det extra mysigt inomhus. Snö på det och allt är perfekt. Så att fira jul i 30 grader (Ho Chi Minh är mycket varmare än Thailand är nu), på andra sidan jordklotet från familjen och utan allt det där som hör julen till i matväg gör såklart att det inte känns jättejuligt, hur våldsamt man än valt att pynta här (och det är verkligen extremt). Lite som att fira jul på midsommar, typ. Lite skevt. Så man börjar leta andra tecken på att julen faktiskt är här. Vårt fokus hamnade tidigt på varför vi faktiskt firar jul. Att Gud blev människa, av nåd och kärlek till oss, för att ungefär 30 år senare dö på ett kors för våra synder, återuppstå från de döda och på sätt övervinna synden och döden för att vi tillsammans med och i Honom skall ha evigt liv. Halleluja!
Så en julafton i Saigon (äsch, alla säger Saigon än, Ho Chi Minh är det bara de där röda som tjatar om) spenderas på thailändska ambassaden, med en extra fin middag på någon tjusig restaurang (inget ris då inte!), Karl-Bertil Jonssons julafton, och till sist mässa på kvällen. Alla kristna här är katoliker (8-10% av befolkningen är katoliker) så vi har inte så mycket att välja mellan. Vid midnatt blir det Skype med släkten och vips så har man (nästan) alla ingredienser för en helt vanlig julafton
Dessutom kommer jag att vara så vinter och jul-laddad nästa år att förmodligen ingen kommer att orka med mitt tempo. Äsch, den dagen den sorgen.
Nu önskar jag er alla en riktigt God Jul och Guds rika välsignelse!
Men ängeln sade till dem: ”Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren.”
Luk 2:10-11
(P.S. Vill bara påpeka att när detta publiceras är det redan julafton i Vietnam - klockan är halv ett!)
