thaihanna

Sen sist har vi hunnit spendera en hel del tid i Mae Sariang, men också ett par dagar i Chiang Mai för att förlänga visum, ha lite möten och planera läger. Det är skönt att komma ner till stan ibland. Mellan chiang Mai och Mae Sariang är det bara 3,5 timmars resa, men det blir inte så mycket resande fram och tillbaka. Och efter 6 veckor ute på vischan kryper det lite i kroppen. vi hann med att göra lite "stadssaker" typ äta skräpmat på KFC, gå på bio (sämsta filmen någonsin, undvik The Wolfman) och träffa en drös svenskar, vilket alltid är uppskattat.


Men det var också skönt att få komma hem igen, och träffa eleverna. Imorgon är det farewell party för de äldsta som nu ska sluta skolan och flytta från hostelet. Snyft snyft! Skolorna slutar i Mars och helt plötsligt inser man att om en månad så har eleverna åkt hem. Då väntar en massa annat, men ändå. Vår vardag har varit hostelet och det kommer att kännas konstigt att inte undervisa mer. Men vår lite utstötta verklighet här i Mse Sariang har fått sig ett rejält lyft. Innan vi åkte kom några svenska damer på besök, med kaviar, mariekex och godiskolor. Underbart! Efter det traskade vi bort till posten där ett stor kuvert väntade, innehållandes... Marabouchoklad, lösgodis och omplåstringsmaterial för en mindre armé. Tack, tack underbara Stenseke-Larsson! Våra lovprisningar över den svenska magin som uppstår när en bit mjölkchoklad landar på tungan fick oss att tjuta och postgubben tittade skeptiskt (men roat) på oss.

tills nästa gång, allt gott. 

Hanna