En vanlig vardag med ovanliga vardagsinslag
Idag vaknade jag av min mobil. 8:00 ringer klockan för det mesta, och morgonen brukar gå i lugnets tecken. Man plockar lite, äter lite, ibland har jag lektion med elevhemspappan Apirak. Vid tolvsnåret är det dags att ta sig ut på dagliga promenaden. Går samma runda för det mesta, mest för att då får jag gå förbi en apa som bor inte så långt från oss. Ja, han lyser upp mina små promenader... Får nog ta kort så ni får se honom. Han blir lite nervös varje gång jag går förbi, men men.
Eftermiddagarna är ofta helgade åt lektionsplanering. Vilket är kul - om man känner sig inspirerad. Men jag tror att jag får stryka lärare på yrkeslistan, mitt tålamod och inspiration finns det bara så mycket av. Klockan 5 ger vi oss av till hostelet, hänger lite, käkar och har andakt varje dag. Skulle nog kunna utföra en andakt helt själv, de har ett speciellt mönster förstår ni. Upprop, alla står upp. sång.bön. sång. bön. sång. bön. predikan. bön. sång. slut. Det kanske låter lite tradigt, men här är det ofta ordning som behövs. Fast kidsen är så sjukt disciplinerade här...
Hursomhaver, vi undervisar i alla fall ca 2 timmar varje dag, i grupper om 4-8 elever. det är alltid kul, och även om man känner sig oinspirerad när man sitter hemma vid köksbordet så får man alltid vilja och energi så snart man träffar alla eleverna. De är galet härliga!
Jabot, Sengchai och Apirak gör läxor...
Nu är det snart dags att komma på vad nybörjartjejerna jag ska ha idag ska få hitta på... Promenaden är det till att glömma, vi har inget vatten i ledningarna. Grannen sa att det skulle komma tillbaka ikväll. Jag hoppas... Känner mig ganska ofräsch!
Snipp snapp snut, så var rapporten från Mae Sariang slut!
förstår inte alls varför du vill vara där det är varmt. men ja du är saknad här hemma. helt klart. och det finns det fler som är, men det kan vi ta över skype någon dag. Puss
