Sol, vatten och rödskjortor

Pjuh. I den thailändska hettan begav vi oss upp till byn Sop Cong. Byn ligger ca 5 mil från vårt hem i Mae Sariang, men restiden varade i nära 4 timmar. Ja, så går det när "vägen" inte riktigt klarar av hastigheter över typ 20 km/h. Och är typ 1,5 meter bred. OCH slingrar sig längs bergstup. OCH man har 10 barn på flaket. Vi satt mest hela tiden och tittade att ingen ramlade av när vi guppade fram. Men väl framme, helskinnade dessutom, avnjöt vi en stekhet men jätterolig och intressant vecka i bergen. Människan anpassar sig fort...

Nu är vi i Chiang Mai, och här firas det thailändska nyåret med vattenkrig, och Chiang Mai är värst på den fronten. HELT GALET ROLIGT! Jag, Andrea och vår vän Gue Gue lejde en tuk-tuk och tvingade runt chauffören. Det är galet, hela stan är med på noterna och man kan knappt röra sig utanför dörren utan att bli träffad av antingen en hink vatten eller en stråle från vattenpistol. Men det är inga sura miner, svalka välkomnas och det hela är bara en enorm fest!

Imorgon sätter jag mig på nattbussen mot Bangkok och ber att alla rödskjortor kan lugna sig lite. Sedan bär det av vidare mot Koh Samet där jag möter upp Janina! Det ska bli så roligt och så härligt. Ännu har jag inte upplevt allas svenskars inre bild av Thailand. Här uppe är det bara berg, skog och hill tribe för hela slanten. Missförstå mig rätt, jag älskar norra Thailand med naturen, människorna, kulturen. att missa Chiang Mai borde vara en synd för alla thai resenärer, emn det ska bli härligt med vita stränder och att äntligen få BADA och dessutom ha lite färg på kroppen när man kommer hem.
Just nu skulle man lika gärna kunna tro att jag varit praktikant på, låt säga, Svalbard.

Snart åker jag hem. Saknar familjen och alla vänner så otroligt mycket. Äventyret i Thailand börjar närma sig sitt slut, men nu känns det mer som om allt bara har börjat. Jag undrar vad som händer härnäst?

Hanna

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0