Home sweet home
Äntligen Mae Sariang!
Söndagen började med att vi steg upp, packade ihop alla våra saker, och käkade frukost. Sedan bar det av till Pwo-karen kyrkan i Chiang Mai, typ 100 meter från Otto och Ulrika, de vi bor hos, hem. Väl där träffade jag många nya och fina personer. En av dem var pastorn, Saman, som jag fick chansen och äran att sitta bredvid på golvet när det var dags för lunch efter gudstjänsten (ärligt talat: varför kyrkkaffe när man kan ha kyrkothai-lunch?) När vi var mätta och belåtna hoppade jag, Andrea, Ulrika, Maria B från baptistsamfundet och min och Andreas ”thaimamma” Ladda in i bilen och åkte mot Sop Moie och Mae Sariang. Efter ca 5 timmar anlände vi med ömma skinkor till Sop Moie där vi fick träffa hostelföräldrarna och trettio busiga barn som vi ska leka med varannan fredag. Så mysigt! Och SÅ vackert!
Alla människor vi jobbar med är karener. Karenerna är ett minoritetsfolk, ursprungligen ifrån Burma. I Sop Moie var en förälder till ett av barnen på besök för att fråga om han kunde slippa betala hostel-avgiften, då han inte kunde arbeta längre. Hans ben var missbildade, alt. Hade skrumpnat, och bestod bokstavligen enbart av ben och skinn, ”anklarna” mätte väl runtom max 10 cm. Galet! Han är, precis som många karener, inte thailändsk medborgare, även om de bott här i generationer. Därför får han ingen sjukvård, han får inte ens åka till Chiang mai. Galet...
Mae Sariang nådde vi först när det var mörkt. Verkar väldigt mysigt. Kidsen på hostlet är lite äldre än de i Sop Moie, i MS är de mellan 9-20 ungefär. Så härliga! Det är kul att se att tonåringar är sig lika världen om, det är som om jag har 60 thailändska konfaungdomar. De var helt underbara, jag kommer att älska att hänga med dem VARJE DAG.
Huset vårt var... speciellt. Rätt trist till ytan, men det har stor potential. Jag och Andrea har högtflygande planer. Vi får se hur resultatet blir. Imorgon ska vi fixa här med Ulrika, köpa in lite grejer, sätta upp gardiner osv. Det blir fint som snus. Efter det bär det av till Chiang mai igen för 10 dagar av språkplugg bl.a., innan vi återvänder till Mae Sariang, är där i 10 dagar. Sedan får barnen skollov, då reser vi åter till CM för ännu mer språk, blomsterfestivaler osv i 2 veckor innan vi flyttar ut till Mae Sariang ”permanent”. Fram och tillbaka, men men.
Det är otroligt häftigt att resa till andra sidan jorden och väl här möta samma Gud, samma Jesus. Jag har så mycket att dela med människor i ett annat land, i en annan kultur, med ett annat språk än vad jag kunnat föreställa mig. Gud är stor!
God bless!
Hanna
