thaihanna

I måndags begav vi oss äntligen till Mae Sariang för vår första hela vecka i den sömniga småstaden som är vårt hem. Eleverna skall ha lov nästkommande två veckor, och den här veckan är det provvecka. Efter proven åker många hem så det är inte fullt hus på elevhemmet, men det är skönt med en lugn start! Barnen är jättegoa, roliga och lättsamma. Eller barn och barn... de är mellan 11-20 så vissa är ju äldre än mig... Elevhemsföräldrarna, Aphirak och Nongkrang, håller i allt har två helt bedårande döttrar på 5 och 9. Det är sjukt modigt som vågar ta hand om och mer eller mindre uppfostra 60 stycken tonåringar utan att ha haft tonåringar själv...

Första eftermiddagen, innan vi skulle till elevhemmet bestämde jag och Andrea oss för att göra vårt hem lite mer... hemtrevligt, i den utsträckning det var möjligt. Gardiner åkte upp, golv sopades och våttorkades, spindelväv plockades bort, bänkar dammades av och möbler flyttades. Vi fick smärtsamt upptäcka att det inte är två individer som kommer att bo här, utan snarare 102. Låt mig presentera vår nya familj:

Familjen spindel: antal ca 20 medlemmar i varierande storlekar. Överhuvudet, ondskan, herr MEGA-SPINDEL (kärt barn har många namn) har dock avlidit efter att jag, uppkrupen på ett bord och Andrea nervöst hållande en sopborste redo att gå till attack om det skulle behövas, bad en bön till Herren om att skicka en orädd typ att få ut kräket. Snacka om bönesvar när 15 stycken elever dyker upp och ett gäng killar som inte har några problem med att döda spindlar tar hand om saken under muntra skratt. Jeez...

Familjen myra: antal oräkneliga (dock färre efter allt myrmedel vi gått lös med. Säkert olagligt i Sverige, men ack så effektivt!) De är harmlösa, för det mesta, men lite jobbiga om de bits och vill åt vår mat. Vi hoppas att de går med på att hålla sig utomhus i fortsättningen. Vi lovar att inte plåga dem genom att hålla alla godsaker på behörigt avstånd.

Familjen kackerlacka: antal till att börja med 2, nu 0 (hoppas jag). Hittade en död kackerlacka, och en högst levande och vi beslöt faktiskt att utesluta denna individ ur familjegemenskapen. Detta besked mottogs dock inte särskilt positivt, och efter en närkamp med min gympadojja som av någon anledning kom vinande genom luften och krossade stackarn har han nu fått en begravning värdig en stor, fet kackerlacka: i sophinken.

Familjen Ödla: antal dryga 20. Finns lite här och var, än håller de mest till utomhus, men kryper in ibland för att hänga lite, bajsa på väggarna och i hörnen och kanske hitta något gott kryp att tugga på. Söta ibland, men ärligt talat lite väl mycket show-off. Mitt hjärta stannar till varje gång de viner förbi. Är inte särskilt intresserad av närmare bekantskap, men vi får se. De är ju lite söta som sagt.

Familjen kryp: antal oräkneliga. Alla hör egentligen inte till familjen, men jag kan faktiskt inte artbestämma alla levande varelser! Vi hittar en del sniglar, de är ofta helt OK, små med skal typ. Dock förstår jag inte vad de ska ha inne att göra. Annars är det en hel del mygg. Har mer myggbett än någonsin förr... förlåt mamma, men jag använder faktiskt både myggnät och myggmedel (när jag kommer ihåg).

Och så sist men inte minst...

Familjen råtta: antal okänt. De huserar på taket och man hör dem när de skuttar omkring om nätterna. Så länge de inte visar upp sig inne i huset är det OK, men Aphirak har sagt att han skall se vad han kan göra... Jag kommer väl inte vara den som gråter ögonen ur mig om de försvann.

Well, det är familjen än så länge. Sedan har vi också vår vän Elektricitet, som kommer och går som han vill. Ofta är han här, men ibland är han borta en, två eller tre timmar i sträck. Då känns livet lite mörkare...

Vi får se om vår familj utökas, eller om det måste bli fler räder. Efteråt var jag helt slut, mitt arma hjärta klarar inte av hur mycket skräck som helst. Och spindeln var faktiskt helt ENORM!

Nu är vi tillbaka i Chiang Mai. Skönt att få vila ut, men kommer nog att sakna "hemma" snart.