thaihanna

Efter några få om och men (som alltid, thailändska flygplatser imponerar inte på mig. Fast å andra sidan har vi ju inte missat något flyg... än). Ja, har ju inte sagt det, men när vi först kom till Bangkok i september var det på håret att vi hann med flyget till Chiang Mai. Äh, tar den storyn en annan gång. Nu är vi i alla fall framme, men det var väl tur att flyget mellan Bangkok och Ho Chi Minh var ca 2 timmar försenat. Flummig flygplats, men trevlig stad, av det vi hittills fått se. Skönt att känna igen den asiatiska atmosfären, men att det ändå är något nytt, det är inte som Thailand.

STOR är stan i alla fall, med ca 6 miljoner invånare, har sett galet mycket moppar, och då är det ändå en hel del i Chiang Mai. Men den här stan är ju typ... massa gånger större. Det fina med thailändska trafiken är att de inte tutar när de kör (visa inga känslor-traditionen lever även där), men här hänger de på tutan för fulla muggar, det gör att det känns lite mer storstad. Man märker också att det är ett kommunistiskt land, mycket statliga byggnader med röda färger överallt, affischer och propaganda. Man märker också influenserna från olika länder – Frankrike (som koloniserade landet en herrans massa år) lyser med kyrkor med namn som Notre Dame, arkitektur i form av Paris-aktiga höga och smala hus, Kina med de traditionsenliga templen.

Så mycket har jag hunnit se på en 30 minuter lång taxi färd genom stan. Mer rapport kommer när... ja, förmodligen när jag kommit hem till Thailand igen. Nu sitter vi och njuter på vår uteplats på våningen (vårt rum ligger på 5e – ingen hiss!) och blickar ut över stan som ser, för att citera Andrea, riktigt gemytlig ut. Hus i alla höjder och storlekar, riktigt charmigt. Nu ska vi strax kolla in närmsta området och den populära (turist-) marknaden några kvarter bort.

So long!