thaihanna

Man vet att man börjat uppskatta det stora i det lilla när man gläds av saker man förr tyckte var mest besvärligt att utföra. Exempelvis tvätta för hand. Eller att diska. Händerna blir röda, det tar lite tid (vi har ju inget varmvatten) men det kan vara riktigt kul. Eller att städa. Det kan också vara glädjande. Vi har köpt en ljusslinga till granen, så nu är den jättefin. Och att jag ska åka minibuss på söndag, åh vad kul! Inser att det låter lite ironiskt, men ironin ligger väl i att det är sant.

 ”Vi ska utomlands över jul”. Så tjusigt uttryckte jag det för min kära far när vi pratade på Skype. Men det ligger en hel del i den meningen. För det första åker vi till Vietnam den 22 december för att fixa visum. Ingen av oss kände för att sitta och sakna nära och kära på julafton, och vad botar hemlängtan bättre än att göra något spännande? Ho Chi Minh är visst en riktig storstad så det ska bli riktigt kul. 

För det andra säger det en del om vad Thailand har blivit. Efter nästan tre månader är vi här, framme, hemma. Det känns riktigt bra, även om resten av befolkningen inte alltid tycker att vi är lika hemma. Häromdagen kom det fram en okänd kvinna, sa att hennes kollegor sett oss cykla ute på kvällen och undrade vart vi hade varit på väg. Ursäkta? (för att stilla nyfikenheten kan jag berätta att vi cyklade till 7 eleven för att köpa mjölk. Spännande värre) Vissa är för nyfikna för sitt eget bästa... Men det känns riktigt bra att man börjar känna folk här, har sina ställen att gå till när man inte orkar laga mat (rättelse: när andrea inte orkar laga mat och jag inte orkar diska) Och de allra flesta är vänliga. Men visst blir man irriterad när man hör att personen bredvid utbrister ”farang” (vit/europe) och börjar prata om en istället för med en, högt och tydligt. Då brukar vi snyggt slänga in ett ”Sawadiikah” (hej), och är vi på dåligt humör säger vi bara ”may pen farang, chan pen luuk-krung” (jag är inte europée jag är halv thai). Då brukar de hålla tyst, men att skämmas ligger inte i deras natur, alls. När de förstår att vi förstår övergår de ofta till att bara betrakta oss under tystnad.

Nästa vecka bär det av till flyktingläger. Vi ska sova där i två nätter och det ska bli en riktig upplevelse. Tror jag. Ärligt talat har jag ingen aning om vad vi bör vänta oss, så har bestämt mig för att inte ha några förväntningar. Inget blir ändå som man har tänkt här, det är bättre att bara ”go with the flow”.

Nu ska vi göra risgrynsgröt, pepparkakshus och chokladbollar till 60 personer, samt städa hela huset (haha, det borde väl ta typ... en kvart). Julmusiken skall pumpas ut ur högtalaren – julstök på hög nivå!

Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas.

Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad.

Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.
Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda,

och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.

Lukas 2: 1-7




God Bless!