thaihanna

Äntligen börjar det bli såpass kallt även om dagarna att jeansen har fått åka på. Kan inte riktigt beskriva känslan, lite som en återfödelse. Helt plötsligt såg jag mina ben som tidigare gömts i luftiga bomullsbyxor och kjolar, och jag kände mig som Sverige-Hanna för en stund. Vi har fått vinter, och fort gick det. Varje dag cyklar vi till hostelet klockan 5 på eftermiddagen. Tidigare resulterade den 300 m långa cykelvägen i svettningar värda en mycket större ansträngningar, och middagen i matsalen var som att äta i något bastuliknande. Numera är koftan på redan innan jag sätter mig på cykeln och när vi äter är temperaturen endast behaglig. När klockan närmar sig halv tio sitter alla och huttrar när de läser sina (berg) av läxor. Nymodigheter som element och isolering finns inte, kanske för att det är ”kallt” ca 2-3 månader om året. Nu är det lördag, jag sitter iklädd jeans, raggsockar, tröja och kofta. Thailand är solbad, stränder och värme? På en vecka har det blivit riktigt kallt, och det enda som stämmer in med paradisbilden är solen som skiner. Men som sagt. Jag gillar mina jeans.

Vår vardag här är kanske inte den mest spännande och ombytliga. Jag går upp runt 8, duschar och äter frukost. Sedan läser jag kanske ur en bok, ett par kapitel ur bibeln,  innan man ger sig ut på något ärende. Man planerar lektioner, äter lite, läser lite till, hittar något att plocka med. Åker till elevhemmet. Dagarna är ganska lika, till det yttre.

Hemma är jag van vid att det händer fyrtioelva saker på samma gång. Först trodde jag att jag skulle bli tokig av att ingenting var uppstyrt under dagarna, men det är helt okej. När man befinner sig i en ny kultur, allt är annorlunda än hemma och man inte har full koll på allt som händer runtomkring en eller, för den delen, inuti en, är det skönt att ha några fasta punkter att hänga upp varje dag på. Jag har en anledning att gå upp, gå ut, förbereda. Att skapa en vardag mitt i allt det okända är en utmaning i sig och jag känner hur jag lär mig mycket om mig själv samtidigt som jag upptäcker nya saker. Men det är inte dåligt egentligen, att leva lugnt samtidigt som varje dag är ett äventyr med nya upptäckter!

Nu har vi börjat öva in julspelet som skall uppföras om tre veckor, det kommer att bli så bra! Rollerna är fördelade, sångerna framröstade... det ska bli jätteroligt. Eleverna är inte alls rädda för att bjuda på sig själva och inte jag och Andrea heller. Andrea är outstanding på musik så hon fixar sången, och jag drar lite i danser (för det är ju jag bara så grym på) och tillsammans ser vi till att skådespelet kommer i hamn.

Imorgon är det första advent, vi (Andrea) har fixat en ljusstake och det kommer bli alla tiders. Vi bjuder in bananmannen på adventsfika (en besökare som tog sig över muren och taggtråden till vår trädgård för att kunna spana in oss lite bättre. Han insåg nog att vi inte uppskattade det när polisen kom) och äter lite av julgodiset som blev över när eleverna var med och gjorde förra veckan. Strålande!

Ärligt talat hade jag inte särskilt höga förhoppningar på julen här i Thailand. Hur mycket julstämning kan man få med 25 grader varmt, strålande sol och utan nära och kära? Utan julmat, julklappar och julbak?

Men nu när vi närmar oss känner jag hur julstämningen sprider sig. Thailand är visserligen ett buddhistiskt land, men inte struntar man i julen för det. Visst, den religiösa aspekten är väl inte direkt framträdande, men det är minst lika kommersiellt som hemma. Dessutom, eftersom man inte har lika stenkoll på datum (skulle någon hemma tänka sig att fira jul någon annan dag än den 24e?), så firar man jul hela december! Advent har de ingen koll på dock... Men det gör inget för oss, vi julpyntar gärna om det får vårt rätt kala hem att bli lite välkomnande och mysigt.

Annars kom vintern ordentligt när vi skulle frosta av vår lilla frys idag – oj vad snö! Inte illa, kändes nästan som hemma...

Idag kommer alla de äldsta eleverna hem till oss på julbak, och snart börjar vi förberedelserna inför julspelet vi ska regissera tillsammans med eleverna. Det ska visas upp på hostelorganisationens julfest uppe i en by den 19 december. Innan dess ska vi hinna öva in sånger, draman och fixa rekvisita. Dessutom skall jag och Andrea besöka ett flyktingläger för burmesiska flyktingar i mitten av december, vilket jag verkligen ser fram emot. Har hört så mycket olika saker om lägren, allt från att det är sorglig misär till hyfsad levnadsstandard. Det ska bli fascinerande och spännande att få uppleva själv.

Annars börjar det bli rejält kallt om nätterna, jag var inte särskilt förberedd och har nu åkt på en riktigt elak förkylning. Hoppas den släpper snart! Numera sover jag i underställ och tjockt täcke. Anledningen till att det blir så kallt inne är att vi inte har några fönster i riktig mening, utan myggnät och ”paneler”. Huset har ingen isolering utan bara betong väggar, och element finns inte alls. Men dagarna är fortfarande svettiga, så kroppen får små chocker hela tiden.

Veckan har annars bjudit på undervisning, julmöte, besök av koreansk/australiensk missionär (som bott här i 10 månader utan att kunna thai? Vi har bott här i 2 och kan föra konversationer på thai utan smärre problem numera. Vill inte skryta, men det är sjukt vad vi lärt oss! Kanske för att vi måste...) Vi har besökt Sop Moei, ett mindre samhälle där vi undervisar 2 gånger i månaden, mycket mysig plats. Vi har besökt en bergsby (ÄLSKAR bybesök, förutom resan dit och hem... Vägarna är helt sjuka, måste hålla sig koncentrerad konstant samtidigt som allt gumpande gör en helt sömnig...) och vandrat runt en sjö. Och just det ja, min dator pajade, men det fixades snabbt och jag har numera XP istället för Vista (som ärligt talat var kasst?) och de installera hela Windows Office paketet, allt för 350 baht... det vill säga ca 65 kronor. Förlorade lite musik och dokument, men det mesta kunde räddas. Tack!

Nu insåg vi att vi glömt köpa smör inför allt bak. Suck.

När man bor på ny plats, hankar sig fram på språket och inte har 100 % koll på landet, så stöter man i vardagen på lite problem. Som tur är har vi blivit hejare på PP – praktisk problemlösning.

Exempel:

På andra sidan fönstret (läs:myggnätet) sitter en fet spindel och glor ondskefullt. Tyvärr måste du stå och hacka grönsaker precis där den är. Vad gör du?

A: undviker köket tills odjuret krupit ur synhåll.

B: dödar den

C: drar för gardinen och låtsas som ingenting

Svar: Drar för gardinen! Ingen mosad spindel att titta på tills den mystiskt försvunnit och mat i magen.

Och när man är ute och campar och bilen pajar.




Du är ca 2 timmar hemifrån och vet inte hur du ska komma hem. Vad gör du?


A: Går. Och går. Och går...
B: väntar på mekanikerna
C: Liftar hem med något vänligt par


Ett C är såklart svaret (dock inte själv, utan tillsammans med 4 andra...) Vi satt på flaket, och jag säger bara att BERGSVÄGAR ÄR INTE KUL. Men jag lyckades hålla magen i schack, men jag har nog inte fått koncentrera mig så hårt på något (vägen, i det här fallet) sedan matte C provet i våras.

 
Våra hjältar!




Nu har Andrea skurit sig i fingret... Dags att tillämpa PP - gasbinda, here I come!


Var inte rädd, jag är med dig.
Ängslas inte, jag är din Gud.
Jag ger dig styrka och hjälper dig,
stöder och räddar dig med min hand.

Jesaja 41:10

Klimatet här i Thailand är, av förklarliga skäl, annorlunda än hemma. När jag går upp vid sju (vilket egentligen är helt onödigt, men men) och tar min morgonpromenad är vädret perfekt. Ofta är det lite molnigt innan solen knatat sig upp tillräckligt högt på himlen, och temperaturen ligger runt behagliga 25 celcius. Från tio till ett rör jag mig helst inte utanför huset eller skuggan för då riskerar man att förvandlas till en blöt liten pöl i den stekande solen. Nu är regnperioden snart över, vi har inte haft regn på drygt två veckor, och vi börjar gå mot ”vintertid”. Det innebär runt 25 grader på dagen och svala mornar och kvällar. Nätterna kan bli rätt kyliga, men vi är utrustade med långkalsonger och mössa, vårt hus har ju varken isolering, element eller riktiga fönster så är det 12 grader ute är det 12 grader inne. Och utan sol är det ännu kallare.

Värmen är annars OK, den påverkar mest energinivån. Man är seg och trött mitt på dagen, pigg och alert tidig förmiddag och kväll. Det är lite frustrerande att känna sig orkeslös när man har gyllene tillfälle att få saker gjorda, men det är bara att tvinga sig själv att städa, tvätta, förbereda lektioner och sedan njuta av en bok i skuggan. Det finns massor med kvarlämnade böcker i huset, alla får inte plats i bokhyllan. En perfekt sysselsättning när solen gassar och man bara inte orkar röra sig utanför grinden. Inser att jag kommer att ha plöjt en massor av böcker innan jag kommer hem, en bok tar max 2-3 dagar att läsa ut (ja, jag har en del fritid)

Nu är vi i bergen för en riktig långkörare, fram tills jul (vilket i och för sig bara är sex veckor bort insåg jag nu... oj) Under den tiden hoppas jag att vi verkligen kommer till ro här. Vi har redan börjat känna oss hemma, vi vet vilka restauranger man ska gå till för olika tillfällen, vilken marknad som är bra och vilken som är kass, vart närmsta tvättinlämning finns, var man köper biljetter om man ska någonstans, vi har börjat få koll på de olika kyrkorna, vi hittar runt (OK, det är bara tre gator med tvärgator, men ändå; vi hittar!) Vi vet vilken 7 eleven som har bra utbud och vilken som är kass. Vi har helt enkelt all nödvändig kunskap. Dessutom har vi skaffat vänner! Vi har redan varit ute på bambu-rafting en lördag (lördagar i Thailand är den heliga utflyktsdagen, ty så lyder det elfte budet: På lördag skall du åka på utflykt) i Mae Ngao National Park. Det var blött, bitvis lite våldsamt men helt galet roligt! Det tog ca 2 timmar att färdas ner för floden till vårt mål, och det var två av de roligaste timmarna vi haft! Vi var elva personer som färdades dit i en bil (... dvs, fem inne och sex på flaket. Jag satt på flaket och fick åter göra bekantskap med min frukost. Och lunch.) och sedan ”raftade” ner för floden på två bambuflottar som mätte runt 1,20x5 m. Två skickliga styrkarlar manövrerade båten med bravur. Vi var de första åkarna för säsongen, och jag får nog säga att jungfrufärden gick galant, även om det ännu var lite mer vatten än vanligt i floden p.g.a att regnperioden knappt tagit slut. Nästa lördag skall vi förmodligen åka till något berg som är täckt av solrosor. Vackert!

Familjen mår annars bra. Vi har fått kycklingar en masse, söta! Vi har dessutom en padda på farstutrappen. Gordon gecko har inte flyttat ut (anledningen är att Aphirak, som gärna håller i jättespindlar, är skraj för ödlor. FNYS! De är ju inte ens farliga, bara stora!). Råttorna leker, men inte länge till. Vi har röstat och de ska ut. Så vi skickade helt enkelt upp en elev genom vindsluckan (med hjälp av Aphirak) som spred ut lite råttgift över allt. Så vi får väl se när deras tassande slutar, än håller de i alla fall på...

Vi börjar få lite rutin på elevhemmet, lär känna eleverna mer och mer och har börjat med vårt lilla personliga projekt: tonårshäng på lördagskvällar! Vi bjöd hem de äldsta kidsen på elevhemmet och hade 12 mysiga tjejer (killarna vågade inte komma) på besök. Vi åt glass och popcorn, pratade, lekte och skrattade. Vi vill gärna ha lite ungdomssamlingar hemma hos oss varje eller varannan vecka, det vore guld. Väldigt kul att se att det funkar, att vi hade kul och att stämningen var lättsam och härlig. Gud är god!

Prisa Herren, alla folk,

lova honom, alla länder!

Väldig är hans godhet mot oss,

Herrens trofasthet är evig.

Halleluja!

Psalm 117